Min väg till att bli Sveriges bästa personliga tränare

Min pappa blev bara 70 år. När han dog började jag fundera på vad jag hade kunnat göra för att rädda hans liv. Det gjorde att jag på allvar tog tag i det som tidigare varit ett intresse: träning och kost. Under min utbildning förstod jag plötsligt varför min pappa fått en hjärtinfarkt – och vad jag behövde göra för att inte följa i samma spår.

 

Min synvinkel ändrades från att bara se människokroppen utifrån till att se den som en helhet inifrån och ut.

 

Jag var en av de första i Sverige som utbildade sig till personlig tränare och fortsatte sedan med en ”super-PT-utbildning” på universitetsnivå i San Diego.

 

Jag har alltid varit intresserad av människokroppen och vad den kan användas till. Många förstår inte vilken kraft man besitter och vad man kan göra, men jag ser kroppen som en motor, en maskin. Som vetenskap. Jag vill att alla ska använda sin kropp, och sin själ, till fullo.

 

2014 vann jag Guldhjärtat och utmärkelsen Årets PT. Det var en obeskrivlig känsla! Det kändes som ett bevis på mitt engagemang både i mig själv och andra: varje timme av slit jag lagt på mina utbildningar och tillsammans med mina kunder. Det var också ett bevis för min själ. Jag hade en lärare i sjätte klass som sa till mig, som var den enda med utländsk bakgrund i klassen, att invandrare blir ingenting i Sverige. Att vinna Guldhjärtat var ett sätt att bevisa att så är inte fallet.

 

Att tro på sig själv har alltid varit viktigt för mig, både för min egen del och för mina kunder. Jag sätter alltid upp målbilder för mina kunder: lägre om de satt dem för högt och tvärtom om de satt för lågt. Att kunna förflytta personer bortanför deras egen tro bygger otroligt mycket självförtroende för dem och även en stark relation mellan oss även efteråt.

 

När man kämpar mot ett gemensamt mål kommer man väldigt nära sina kunder, och jag engagerar mig väldigt mycket. Jag har haft flera kunder som behöver IVF för att bli på smällen, men för att få den hjälpen måste de gå ner i vikt. En kund var tvungen att gå ner 20 kilo för att få börja behandlingen. Vi kämpade tillsammans och nådde målet – och 1,5 år efter att vi slutat vår resa fick jag ett samtal där denna tjej frågade om jag kunde komma ut på parkeringen utanför jobbet. Där visade hon mig sin nyfödda bebis och sa ”Det här hade aldrig hänt om jag inte fått din hjälp”. Att få ett sånt tack är värt mer för mig än nånting annat. Min pappa alltid sa alltid till mig att ”Jag vill att du blir något”. När jag upplever sånt vet jag att jag kommit i mål.